Efter att nästan ha gjort i brallan av nervositet när jag fick se de stora skjutvapnen man skulle ha för att (naturligtvis) skjuta på varandra och se hurdana märken man kunde få på kroppen utav kulorna man skjuter var jag nära på att backa och fega ur. Men eftersom jag inte kunde lämna Emelie med galningarna var jag ju tvungen att visa vad jag gick för (känn ironin..haha). Fastän jag sköt sju meter åt fel håll varje gång jag skulle träffa någon och fastän mina armar är som gummi idag pga att de är dåligt tränade var det sjukt kul! Om kvällen vågar jag inte nämna mycket mer än att det var fantastiskt himla roligt med nostalgimusik blandat med dans och sång. Underbart, var ordet!