Jag har just vandrat längs kvaterets gator och snubblat fram över kottarna på marken. Nog känns det att sommaren sakta men säkert är villig att avsluta det den så fint påbörjat någon gång i maj, och att mörkret faller på tidigare än vi varit vana vid på ett bra tag är heller ingen lögn. Istället för att gå barfota över någon blommande fantasi-äng har mina lungor försökt forma hjärtan av den kalla luften som numera spökar utanför de flestas fönster om kvällarna. Jag har inte en aning om varför jag ens gav "blåsa-luft-som-man-annars-gör-på-vintern"-grejen en chans då jag i vanliga fall borde vara desperat och sukta efter en gnutta värme igen. Men vänta lite nu. En höst bestående av hjärtan, riktiga bultande hjärtan, och värme, all möjlig böljande värme, är precis vad jag vill ha. Och vet ni vad?
- det är precis vad jag kommer få.