Jag saknar min syster och hennes ibland omogna sätt att vara. Hennes hemska men samtidigt söta stämma och t.om hennes elaka ord som vissa gånger gjort fruktansvärt ont. Förlåt Linda, men det är sant. Det är ensamt här hemma helt enkelt, så ensamt att jag t.om börjat prata med mig själv. Det upptäckte jag i morse då jag rådfrågade mig själv om vilken tandkräm som var godast. Ja ni märker ju själva!
Positivt- jag har en storasyster till som tillsammans med den andra är världens bästa.
Negativt- hon flyttade hemifrån för hundra år sen.

Psykiatriplugget har gjort mig lite sinnesrubbad, så jag säger godnatt till er nu!