En gång bodde jag på Dalvik. Då brukade jag ofta vandra runt, likaväl i skogen som på gatorna, utan att veta vart jag satte kurs. Ofta hade jag inte en aning om vart stigarna förde mig alls faktiskt, och tur va väl kanske det. Jag tror jag är en rätt så äventyrlig person som mer än gärna skulle packa väskan och sätta sig på första bästa plan och se vart jag hamnar. Nåväl, det kanske man får uppleva i framtiden också. "Resan- destination okänd" (fast å andra sidan skulle det ju inte göra något om man hamnade i ett varmt, och hyffsat fint land. kanske.)
Nog om dagdrömmandet, en höst förra året kunde man hitta dessa vita höbalar på ängen en bit bort, där kommer jag nog aldrig sätta min fot igen. Om jag nu mot förmodan inte skulle flytta tillbaka såklart! Men det går nog inget "första bästa plan" till ett ställe två mil bort.. haha

Nehe, lite farmakologi (läran om läkemedel) står på schemat efter att jag slängt i mig lite onyttigheter jag hittar i skafferiet! Smaskens, må jag säga.
Ja, smaskens!