Februari månad var en oerhört tung sådan. Gråten och den där kända klumpen i magen låg på lur hela tiden och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen vissa dagar. Samtidigt som jag kämpade på med praktiken på det förvårdnansvärt roliga äldreboendet firade jag alla hjärtansdag på ett fik med ingen mindre än Mathilda. Vårt nystartade damlag som började lära känna varandra bättre och bättre umgicks en hel del. Vi hade utomordentligt ganska jätteroligt när vi bowlade eftersom vi slapp vara ute. Termometern visade nämligen alldeles för många minusgrader. Denna månaden vet jag inte hur många mil jag sprang i mina löpardojor för att ta död på alla andar och demoner och Gud vet allt, vad jag hade i mitt huvud då. Mathilda och Pontus var mina bundisar som jag umgicks a lot with och som alltid fanns där. Dom var och är fruktansvärt fina!