Mina händer skakar och mitt huvud bultar, det blev en storförlust ikväll och jag vill befinna mig under ytan. Inte bara för den sakens skull men allting känns lite tungt just nu så jag skriver inte mycket mer ikväll. Skolan är igång och vårt schema är inte allt för roligt, men vad gör det när min räddande ängel äntligen befinner sig under samma tak som mig på skoltid, dag in och dag ut. Hon är bäst.
Det ända som skulle kunna göra mig på bra humör just nu är att få höra min knäppa systers röst. Jag t.om saknar hennes sångröst(!!) (och det låter nämligen för jävligt på ren svenska). Trodde aldrig jag skulle säga det, och speciellt inte redan efter en vecka, men jag saknar dig..