Klockan börjar närma sig halv tre och det är mitt i natten. Mina ögonvitor är inte längre vita utan sådär härligt rödrosa. Precis så som tecknade seriefigurer ser ut när dom är sjuka, ni vet. Fast mina ögon är nog snarare röda av trötthet, kanske har jag fått in ett och annat saltkorn från pommesen också, vem vet.. Nåväl, hade jag bara lyssnat till mitt inre och tänkt på mitt eget bästa, hade jag redan vilat huvudet mot kudden och varit i drömmarnas värld för längesen. Men om det bästa just nu för min del nu är att sova, varför i hela friden kommer aldrig den där förbaskade John Blund som alla snackar om..?
Äsch, natten och dess tystnad kan vara det bästa som finns ibland. Man sveps in i mörkret och det ända som hörs är ens tankar i huvudet, som på den senaste tiden inte hörts särskilt mycket. Inte nånting alls nästan faktiskt. 
- John Blund, nu gör jag ett nytt försök i hopp om att du åtminstone ger mig ett sömnpiller haha.