Efter tre timmars sömn och uppstigning klockan fyra, ja då va jag trött må jag säga! Och att säga hej då till syster yster va värre än jag trodde. När jag kramade henne en sista gång föll det en tår, kanske två. Fast mest synd är det om hennes pojkvän, faktiskt. Nu sitter hon iaf på ett plan påväg till det stora landet och jag ska jobba häcken av mig som sagt för att ta mig dit och hälsa på inom ett år. Vi får se hur det går med sparandet! Dom sista krafterna som finns kvar i mig ska jag ta ut på en löprunda, det är välbehövligt efter många timmars sittande!

Vi hörs senare (: