Träningen gick bra och efter körde jag egen träning med bl.a en runda i skogen. Det var väldigt välbehövligt må jag säga och efteråt brukar man känna sig extra duktig!

Jag ställde mig i duschen och vred på kranen åt hållet där det stod 40 grader. Jag blev varm, nästan så varm som jag känner mig när jag är i närheten av dig. I samma veva som vattnet sköljdes ner i avloppet, bad jag en snabb bön i hopp om att herren kunde ta med mina tankar ner till samma ställe. Jag visste att det inte skulle ske, men man får aldrig ge upp hoppet. Tankar finns med oss människor i livet dagligen och det är inte alltid man kan göra något åt dom. Det är en chans för våra känslor att visa att något tynger oss, eller gör oss lyckliga. Tankar.tankar.tankar. Ganska märkligt att mitt huvud inte sprängts för längesen.
Jag tänker ofta "tänk att vara i den eller den människans kropp och leva den eller den människans liv" , men faktum är att ingen människa är ostraffad. Vi alla har våra brister , vi alla har gjort våra misstag eller kommer göra dom innan vi går i graven. En del av oss kommer göra mer en ett misstag här i livet och en del lär sig efter sitt första. Ingen människa är ostraffad och ingen är helt nöjd med sitt liv, men hur dåligt man än mår eller hur missnöjd man än känner sig över sitt liv så kom ihåg att det finns de människor i världen som har det värre. Vi är väldigt dåliga nu för tiden på att visa tacksamhet inför varandra och visa uppskattning. Det är inte ofta man hör någon säga "fan vad bra jag mår idag, livet är underbart" - mer såna meningar skulle göra samhället gladare.

Jag vet egentligen inte vad den här texten har för innebörd, jag bara kände för att lätta på mitt hjärta.
Jag tycker bara vi ska vara glada för det vi har...