Spola fram till 6.40 ungefär, musiken eller snarare rösterna och själva stunden..åh.
Okej ni förstår nog inte särskilt mycket, men idag på svenskan och engelskan fick vi kolla på Romeo&Juliet i en nyare tappning från 1996 och visst, det kändes väldigt dumt när dom pratade "gammal engelska" i en modern värld men tänker man bort det och stirrar sig blindt på kärleken och handlingen blir man tagen. Fråga mina klasskompisar, några satt och snyftade vid vissa tillfällen, själv satt jag och bölade rent ut sagt haha. Men kärleken är verkligen obeskrivligt vacker och ingenting kan övervinna någons känslor. Och eftersom deras kärlek var förbjuden blir det så underbart vackert! Scenen när de båda dör vågade jag inte ens leta upp, då skulle jag inte göra annat än att gråta ikväll.. Ni som inte sett filmen borde se den, jag själv kan tycka att den va väldigt seg och väldigt tillgjord med allting. Men det är slutet man blir tagen av, ååh, jag vill också dö med min kärlek i mina gamla dar fast gärna inte pga samma orsak såklart.
Tim är min kärlek och jag tänkte på han under hela filmen, kan ha varit därför jag bölade så att jag förstörde filmen för de andra, sorry mates (;

Nu låter det som detta är världens bästa film, nej det är den knappast. Men tanken och handlingen bakom allting är väldigt fin och jag tror alla vet hur själva sagan slutar, ändå kan man inte låta bli att beröras av hur mycket de offrade för varandra.