Den här lördagen har känts otroligt lång, klockan slog just elva men det känns snarare som den är tre.
Hästarna va inte sådär små och jätte tjocka som jag hade förväntat mig och min polle va snäll fastän jag va livrädd när jag gick in i stallet och mötte hans blick. Skratta ni bara, precis som de andra gjorde när jag skulle ta mig upp på hästen. Fast mest roligt hade de nog åt mitt ansiktsuttryck. "ta mig så långt ifrån dessa varelser som det bara går" ungefär. Ja, jag är rädd för hästar och det sitter i från när jag va betydligt mycket mindre än nu..
Men i ärlighetens namn har dagen varit lyckad med bastubad efter ridturen inklusive grekisk mat på menyn. Inte helt fel!  Funderar på att gå och lägga mig, finns inget annat att göra och jag saknar Tim...