Min mage gör ont och det hugger i bröstet. Ute är det kallt, mörkt och inte en ända snöflinga syns till på varken mark eller träd. I min väska ligger det böcker på böcker som jag egentligen ska sitta med i näven och studera varenda ord som står där.
Men i ärlighetens namn, jag bryr mig inte när det finns viktigare saker att bry sig om.
Mobilen ligger endast ett ögonkast ifrån mig och jag lyckas inte att flytta blicken från den i mer än några minuter i taget. Jag vill höra signalen som ljuder högt i högtalarna när "nytt meddelande" visas på skärmen. Jag känner mig kall och frusen.  
Mina tankar går om vartannat och min träning började för fyra minuter sedan, ungefär så lång tid som det tar att ta sig till planen. Ryck upp dig och visa lite stake! kanske någon av er fått höra om er själva, och kanske även tänker just nu.  Men vet ni? Det är okej att må dåligt och visa känslor, för ingen människa är perfekt. Livet måste ibland ha sina dåliga stunder för att man ska kunna uppskatta de bra. På dagen känner jag mig som en vägg, man vet att den finns där men man passerar den bara och lägger aldrig kraft på att ta reda på dess färg eller form.  Jullov, kära jullov, du får mer än gärna bläddra fram i kalendern och påbörja ditt arbete. Jag tappar fattningen, allting ska bli bra. Två är starkare än en och jag ger mig aldrig.